måndag 1 februari 2010

Besök hos Doktorn


Idag har Amanda och jag varit hos doktorn för Amandas räkning. Det var en koll att hon mår bra efter refluxoperationen som gjordes i maj-08. För att förbereda henne inför mötet med läkaren så har vi läst en liten bok som heter "Miranda hos doktorn" och pratat om att man måste gå till läkaren ibland och att de måste få lyssna på hjärtat, ta blodtryck och sticka i fingret. Detta pratade vi om senast igår kväll när hon tog på sig sin pyjamas. Utan att jag tänker på det börjar jag att klia mig på armen. "Mamma?, ska doktorn klia mig på armen också? sa Amanda med stora oroliga ögon som om det var minst lika hemskt som ett stick i fingret =).

När vi idag hade parkerat vid sjukhuset tänkte inte Amanda på att bilen bredvid stod nära så hon går rätt in i bilens sidospegel. DUNK! och börjar såklart att gråta. Detta börjar bra tänkte jag och försökte blåsa bort det onda. Hon glömmer strax bort att gråta när hon ser det "stora" sjukhuset. Vi trampar in och hittar till slut rätt. Amanda får syn på lekrummet som är fullt med spännande grejer och när hon precis ska gå in kommer en sköterska och undrar om det är Amanda som har kommit. Amanda nickar blygt och hänger med utan protester in i Ior-rummet för att mätas, vägas och ta blodtryck. Allt går som en dans och Amanda är på glatt humör. Därefter får vi gå till lekrummet en stund innan läkaren ska kalla in oss. Jag börjar pusta ut och tänker att detta ska nog gå bra. MEN som jag aldrig lär mig får man inte pusta ut innan allt är klart. För det som händer är att när läkaren kommer, så är hon mitt uppe i att upptäcka alla spännande leksaker och VILL ABSOLUT INTE FÖLJA MED! Med lite lirkande att hon får ta med en leksak hänger hon trumpet på. Nu ska vi in i Nasse-rummet, men det är inget som lättar upp stämningen utan det är Lotta-på-Bråkmakargatan minen som råder.

Den kvinnliga läkaren pratar och frågar om ditt-och-datt, men det blir lite galet att hon bara pratar bara med mig och bryr sig inte speciellt om Amanda. Så när hon helt plötsligt utbrister att nu ska hon lyssna på Amandas hjärta och klämma på magen är Amanda inte alls med på noterna så hon börjar gallskrika och åla sig ur min famn och jag känner mig helt handfallen. Jag gör ett lirkförsök, men det är helt lönlöst hon är helt vansinnig så läkaren ger sig.

När de sedan vill ha ett urinprov, så var det dags för operation kissa-i-mugg. Men trots att dockan kissar i en mugg så vägrar Amanda. Jaja tänker jag, bara hon sätter sig på toaletten så ordnar det sig säkert. Hon sätter sig men får panik när hon ser muggen så jag lyckas endast med att få ett par droppar innan en gallskrikande Amanda hoppar av toaletten. Pustande frågar jag sköterskan om det räcker och vi hoppas på det för hon skulle skicka iväg det iallafall. Men... den spännande historien är inte slut här...

De ville även ha ett blodprov och jag hade i det läget gett upp det för denna dag då jag kände mig mentalt slut. Men när Amanda utbrister att det fanns en intressant grej hon tidigare sett i cafeterian ser jag min chans att slippa åka till sjukhuset en gång till och kör det tacksamma föräldratrumfet muta-sitt-barn-är-ok-ibland-knepet. Så Amanda är tapper i labrummet men blir såklart ledsen när sköterskan stuckit henne. Men mest tror jag det var för att hon blev förvånad att det gjorde ont, för flickan Miranda i boken fick en spruta och på henne gjorde det inte alls ont. Men när plåstret med elefanter sattes på fingret och hon fick välja en liten sak torkade även dessa tårar.

Så efter detta äventyr var vi båda helt slut för allt tog en timme längre än vad jag hade beräknat. Är otroligt tacksam för att sjukvården finns, men det bästa är att slippa den.
God kväll önskar Trötter =)

Inga kommentarer: