Är nu hemma igen och försöker att få ordning på alla tusen saker som har förflyttats från stugan. Då jag är något av en hamster och vi inte har överdrivet med utrymmen så försöker jag hela tiden att komma på nya idéer för att utnyttja det vi har maximalt. Och, ja jag försöker rensa med jämna mellanrum. Amanda har konstaterat att det är stökigt på vissa ställen i hemmet. Sedan att ett av ställena är hennes rum vill hon inte gärna höra talas om... Det är absolut inte lika roligt att plocka bort saker som det är att plocka fram dem.
När vi höll på för fullt att packa alla grejer i stugan i fredags så stannade Amanda plötsligt upp i köket och frågade allvarligt: "Är sommaren slut nu?" Jag blev lite tagen av hennes insikt och svarade efter en stund att så var fallet. Kände då att känslan av vemod kom ifatt mig som jag försökt att förtränga genom att ha full fokus på packandet.
I morgon börjar hon på en ny avdelning på förskolan som lämpligt heter Katthult eftersom hon ääääälskaaaar katter. Det ska bli spännande och se vad hon tycker om detta. Inte för att jag för ett ögonblick tror att det kommer att bli ett problem, tvärtom, men det är dock en förändring.
Själv ska jag nu gå och lägga mig och fortsätta och läsa i "Luftslottet som sprängdes" av Stieg Larsson, natti, natti.
