Så bra det kan bli!

Jag tittar på mina barn och undrar hur det kunde bli så bra? Hade någon sagt till mig när jag var 10-15 år att du kommer att gifta dig med en fin man och få två välskapta barn hade jag inte vågat att tro det. För det var en tid då jag aldrig kände mig fin förutom inför mamma och pappa. För dem var jag bra som jag var (om jag inte var för uppkäftig;)). I skolan däremot hade jag stämpeln (ingen sa det rent ut, men man vet ju om hierarkin i klassen) smått töntig, tilltalades: Rödluvan, "Sjöbärga", "hon den där rödhåriga" (som fortfarande används, men jag upplever det inte så negativt längre). Med andra ord hade jag inget självförtroende och jag kommer ihåg att jag funderade på om jag någonsin skulle hitta någon att leva med, för vem skulle kunna tycka om mig?

Inte för att man ska älta i gamla tankar, men med facit på hand känns det så härligt att lilla jag fick allt det här fina! TACK!

Väl valda ord

~Kärlek är det enda som blir större när man slösar med det.~

Ha en bra lördagskväll!

Kram

Tröttsam torsdag

Amandas undersökning på sjukhuset gick bra. Visst var hon ledsen på röntgenbordet, för att ligga stilla OCH kissa går ju emot allt vad hon lärt sig. Nu hoppas vi bara att resultatet är positivt. Men tårarna torkade fort när hon fick ett rosa nyckelband av röntgenpersonalen och en ring av sköterskan som förberedde undersökningen.

Jag har varit så nervös för den här undersökningen, så när det var över kom tröttheten och jag kunde ha lagt mig varsom och sovit. Amanda sov i kundvagnen på Willys och jag sov större delen av hemresan. Men jag hade inga problem att somna vid halv tio igår kväll. Det säger en hel del hur tröttande det är när kroppen spänner sig för något obehagligt.

Idag tar vi det lugnt, det är ju dags för det som det tjatas om i reklamen;)

Kraaaaam!

Jaaaa, solen! Välkommen!

Foto: Linda Thörn

Åhhh, solen har lyst hela dagen och det har varit så otroligt vackert! Till min kusin Lindas ära då hon fyller år i dag, GRATTIS!

Men Amanda uppskattade inte riktigt det här med solen när vi gick till biblioteket, för den lyste starkt i ögonen. Så det var tårar (både av ljus och gråt) och ylande: "Jaaaaag viiiill inte ha soooool" (Det kändes nästan som att hon hädade då man inte sett solen på evigheter. Tänkte att snart kommer det en liten arg tant eller farbror och undrar vad detta är för ett barn som klagar på solen...hihi) Detta känns som ett släktdrag med känsliga ögon för ljus, kyla och skratt. De tåras för minsta lilla. Besöket på bibblan var lyckat och vi var hemifrån i 2½ timme så grabbarna trodde vi hade rymt;)

Försöker ladda menalt för i morgon då vi ska till Västervik. Det är dags för efterkontrollen gällande "njurklaffarna". Har pratat med Amanda att vi ska till doktorn och att de kommer att känna på henne och ge henne medicin. Ytterligare detaljer har vi inte sagt för det är för abstrakt för henne samt att det oroar mer än hjälper. Men jag tror att vi kommer att få kämpa med en hysteriskt gråtande flicka på röntgenbordet som inte kommer att vilja ligga stilla trots lugnande.


Hoppas bara att resultatet är bra, annars blir det operation i Linköping igen och det känner vi verkligen inte för.



Natti natti!

Jag är nu såld...

på släktforskning!

Besöket på PLF igår blev mycket lyckat och gav definitivt mersmak! De två timmarna bara rann iväg och jag hittade faktiskt farmors mors mormor Stina Nilsdotter född 1794! Jag fick hjälp av en man att dubbelkolla i de gamla husförhörsböckerna att det verkligen var rätt personer som jag hittat. Vilket arbete som lagts ner för att föra in alla människor i denna databas, men det är ett arv att ta till vara på. Nu får jag lugna mig två veckor innan jag ska göra ett nytt försök.

Jo just det den här snön...Den har inte vett att sluta falla och här i stan verkar pengarna vara slut eller så väntar kommunen på bättre tider (tö kanske) för inte ens prio ett vägarna har de plogat. Pelle kollade en preliminär 14 dagars väderrapport och det ser ut att kunna komma en del snö framöver. Jag är snart övertygad om att snön kommer att vara kvar på barnens födelsedagar.

Ikväll blir det Me & I party!

Kram

ForskarMia är nu på G

Här är det en annan liten forskartjej som går i djupa funderingar...

Är idag härligt trött i kroppen efter gårdagens styrkegympapass. Brukar att gå och lämna Amanda på förskolan, men efter att ha konstaterat att det var 20 minusgrader ute så fick det bli bilen. Men jag var inte speciellt ledsen för det...;)

I kväll ska jag för första gången gå till PLF (Person- och Lokalhistoriskt Forskarcentrum). De har en arbetsstuga på måndagskvällar där man ska kunna söka i deras databaser om sina förfäder. Det ska bli jätteintressant och hoppas att det inte är för många som tänkt detsamma så att det blir väntan innan man får sätta igång. Håll tummarna att jag hittar något!

Kram

Guldklimparna som förgyller

Guldklimp I och II

Har tagit det lugnt idag då det blev sent OS-tittande igår. Laddar nu för styrkegympan som jag ska gå på med Malin. Ska bli skönt att få avreagera sig lite;)

Ha en fortsatt bra söndag!

Kram

Snö, snö och åter snö

Foto: Linda Thörn

Vad det snöar! Det är helt otroligt att det finns så mycket där uppe bland molnen som ska ner. Pelle och jag har redan varit ute varsin gång och skottat, men Pelle konstaterade just att det knappt syns.

I eftermiddag ska Pelle och jag gå och äta en försenad "Alla hjärtans Dag"-middag på Lilla Krogen. Har sett fram emot det hela veckan och blev igår lite orolig när en hängig Pelle kom hem tidigare från jobbet. Men vi trotsar baceluskerna och går dit ändå.

Sedan är det ju den tredje deltävlingen i Melodifestivalen. Hoppas bara att den är bättre än de tidigare. Är riktigt besviken på utbudet hittills. Ja, alltid finns det något att gnälla på;)

Ploga lugnt;)

Ett hus med gamla anor

Som jag tidigare nämnt så är jag intresserad av släktens historia, men kom på att söka på pappas sommarstuga Tvingsmåla (området heter Libbekulla) på Google, då hittade jag detta:

"Nils och Stina Lisa kom tydligen tidigt till Libbekulla där deras 10 barn föddes. Yngst av barnen var Nils Peter som har ättlingar I Kalifornien. Tvingsmåla är ett gammalt torp på Libbekulla ägor. I husförhör där 1838 - 1842 finner man Samuel Persson med hustrun Chatarina Olofsdotter samt barnen Nils Petter Viktor född 1813 och Stina Lisa född 1819. Libbekulla var tillsammans med granngården Dabbekulla militärboställe på Kalmar Regemente. Bruket av båda gårdarna var dock utarrenderat och gick i praktiken i arv inom samma släkter I åtskilliga generationer. Den sista av Olofs-släkten på Libbekulla var Antelia Svensson ,som dog kring 1940. Staten (=Domänverket) äger fortfarande det mesta av marken på Libbekulla men husen och ett stycke mark runtom är privatägt, och används som permanentbostad. Torpet Tvingsmåla är idag privatägt och fritidsbostad.

På en annan sida som handlade om Axel Petersson (Döderhultarn) och hans släktingar då hittade jag dessa personer:

Johansson, Börje *22 nov 1747 Libbekulla, Kristdala, död 5 nov 1804 Libbekulla, K-dala 57 år

Olofsson, Johan *13 maj 1714 Libbekulla, Kristdala, död 13 okt 1792 Libbekulla, K-dala 78 år

Tycker detta är mycket intressant för det visar att stugan är mycket äldre än vad jag tidigare förstått. (OBS! Dessa ovan är inte släkt) Pappa har berättat att innan de flyttade dit i början av 1950-talet så renoverades och byggdes huset ut. Husets källare sprängdes även fram, vilket jag tycker låter vanskligt men det funkade uppenbarligen. Ett hus med gamla anor och med mycket historia - undrar om det är därför det funnits stunder när man inte känt sig helt ensam?

Ha en trevlig fredagskväll!!

Nytt i hallen

Så här ser det nu ut i hallen hemma hos oss, så att ingen kan ta miste på vilka som bor här;)
För mig symboliserar detta min trygghet: min familj och att vart vi än vänder oss (oavsett väderstreck) så har vi varandra.

Kram

OS som i OSis?

Är lite trött idag, men det är mest självskyll. Satt uppe igår och hejade på svenskarna som åkte skidsprint, men det hjälpte inte, det blev ingen medalj för det. Missade Ferrys guld häromkvällen, vilket verkade vara ett mycket spännande lopp. Jag som många andra fick hjärtklappning när Anja kraschade. När hon var i luften trodde jag att hon skulle slå ihjäl sig, blev helt kall inombords. Vilken tur i oturen hon hade! Undrar om Canada kommer att få hålla i något mer vinter-OS efter alla olyckor och misstag?

Hampus är fortfarande mycket förkyld och äter mycket dåligt. I morse när han låg på skötbordet fick jag se en av anledningarna: En liten liten del av vänster framtand (uppe) syntes i ett mycket svullet tandkött. Då skulle inte jag heller vara så sugen på att äta.

Vi hörs!

Snorig onsdag

Har nu en liten lugn stund medan Hampus sover. Han är jätteförkyld och har lite feber och har sovit mycket oroligt i natt. Det är svårt för honom att slappna av och det är väl inte så konstigt när näsan är helt igenproppad trots många sprayduschar av koksaltlösning.

Svärmor är idag en räddande ängel som både lämnat och ska hämta Amanda på förskolan. De tar nog även en tripp hem till henne för lunch samt att leka med katten därefter, vilket alltid är populärt.

Oj, måste gå för nu vaknade lilleman!

Bye

Växjö eller ej?

Bombaderar just nu en kontaktperson på Linnéuniversitetet med mina frågor kring studiemöjligheterna till hösten. Undrar hur många mejl de har att svara på varje dag från förvirrade personer som jag. Kollade precis upp tåg/bussförbindelserna mellan Oskarshamn och Växjö och det var inte alltför upplyftande... Enkel resa tar runt 3 timmar och då är du framme först vid tio på förmiddagen. Det positiva är att studietakten verkar vara 75% OCH på distans, vilket borde betyda att man inte behöver närvara i Växjö så ofta.

Oj,oj mycket grubblerier är det... to be continued...

KRAM

Det har varit en mycket bra helg hos mina föräldrar (som vanligt). Vi firade Robban som sagt på fredagskvällen och jag hade gjort ett födelsedagsquiz med frågor från nutid blandat med dåtid (1987). Lite överraskad blev Robban allt som annars brukar stå för utfrågandet. Mamma vann med beundransvärda 21 av 28 rätt!

Lördagen innebar först att Amanda och jag begav oss till en lekpark för att se om vi kunde hitta något att göra ibland all snö. Det visade sig att ingen hade lekt där på mycket länge, så det var bara att pulsa med Amanda i famnen med snö upp till knävecken till de olika stationerna. Jag tyckte det var skoj för det är en speciell känsla att få pulsa bland all den snön. Har inte gjort det sedan 80-talet då det var ett par rejäla snövintrar.

Då Robert hade överskottsenergi på kvällen hittade han på att vi skulle gå ut och ha snöbollskrig. (Och vi andra hade självklart ingen egen vilja att säga emot;)) Så Pelle, Amanda, Robban och jag gav oss ut i de stora snövallarna och kastade snö i en timme. Allt hade varit bra om inte Robban bestämt sig för att leka karate-kid och fälla mig i slutet. Jag föll som en fura med halva Robban över mig. Det knäckte till i nacken och brände bakom pannbenet och jag tänkte att om han gett mig hjärnskakning så skulle jag sparka smalbenen av honom (obs! ironi;)) Idag har jag jätteont i senorna på höger sida i nacken *snyft*. Så nu har han en stämning att vänta om jag får men i framtiden.

Jaja, men kul var det för övrigt i allafall!

TJO!

~Alla hjärtans dag~

2010-02-14

HA NU EN HELT FANTASTISK

"ALLA HJÄRTANS DAG"!

KRAM

Nu är det slut på veckan det är dags för fredagsmyyyyys

Robban på Gotland ´92

Ja, nu är det äntligen fredag igen. Ikväll styr vi kosan mot Figeholm för att fira brorsan. Av olika anledningar blir det två veckor efter den stora dagen. Mister gjorde för många veckor sedan en önskelista, hehe han får inget han önskat från oss;) Detta är en liten hämnd då han gjort så ett antal gånger mot oss, sen ska jag klargöra att han har köpt bra saker!

Så ikväll blir det smörgåstårta, paket och en liten överraskning från mig...

Sååå: "Nu är det slut på veckan det är dags för fredagsmyyyyyyyys"

Ha en go´fredag!

Bli smartare med hjälp av Amelia?

Rensade igår kväll igenom massa gamla tidningar, främst Amelia och fick då lära mig några saker:

• 43 % av svenskarna städar hemma högst varannan vecka. Men i Mexico städar 80% hemmet två gånger i veckan eller mer. (Tur jag inte bor i Mexico)

• 150 personer kan du smitta på bara 5 minuter om du nyser rakt ut i luften på t.ex. tunnelbanan. (NYS i armvecket gott folk!)

• 26 gånger i livet - så ofta byter kvinnor stil. Det kan handla om allt från att byta frisyr till att byta favoritfärg eller kläder. (Jaha, skulle vara kul att veta hur mycket jag har förbrukat av dessa...känns inte som så många, har svårt att ta mig ur vissa mönster)

• 6 gånger starkare än stål är ditt skelett. Se till att det håller sig så - rör på dig och frossa i kalcium och D-vitamin. Magra mjölkprodukter hjälper dig att behålla superskelettet. (Check, check, ska jobba på D-vitaminen lite mer)

Det ni!

Nappabstinens?

Under hösten hade Pelle och jag funderingar på hur vi skulle få Amanda att sluta använda nappen. Men så när vi kom hem efter att ha firat jul i Figeholm så fick vi (Pelle var duktig initiativtagare) ett infall och sa att den kommit bort. Första kvällarna var det mycket frågor om vi hade hittat den och några tårar blev det också. Men inte i den mängd som jag trott med tanke på hur förtjust hon var i den. Så nu har hon varit utan napp i nästan 2 månader och visst har hon frågat efter den med jämna mellanrum och helst vid de stunder när Hampus haft sin napp. Han är inte så intresserad av den utan leker mest med den så därför har vi valt att endast låta honom ha den i nödfall. Vid ett tillfälle när han låg och bet i nappen såg Amanda from ut och sa: "Åhhh, vad härligt han har en sån där god napp. Tänk när jag hade det..." Då gjorde det lite ont i hjärtat, men det sköt jag snabbt bort när tandläkarens förmanande ord ekade i huvudet.

Det jag skulle komma till var att i morse när vi var på väg till förskolan tar hon upp ämnet igen och pratade om hur gott det skulle vara med napp. Jag undrar om det finns något myntat begrepp som nappabstinens? Kan det liknas vid andra avväjningar?

Nappabstinens eller ej så är jag glad och lättad att nappen tillhör dåtiden.

TJOHO!

Släktforskning

Jag har i många år varit intresserad utav släktforskning. Tror att det var i samband med när mina mor- och farföräldrar gick bort, helt plötsligt hade en generation försvunnit och mycket historia med dem. Klart man undrar vart man härstammar ifrån, vad för arv man bär på. Mycket information om generationer tillbaka kunde man fått veta av mor- och farföräldrarna, men jag var inte så gammal eller mogen i sinnet för att ta reda på detta när de levde, vilket jag ångrar idag.

Min morbror har släktforskat på morfar och mormor sida och kommit ända till 1100-talet på någon gren. Det fanns inte mycket information att hämta så långt tillbaka, endast ett namn. Får se om jag får ändan ur vagnen (eller TIDEN), men en kurs vore kul att gå för att se om det gick att finna släktingar på pappas sida.

Men viktigast är självklart att vara här och nu i mitt liv!

Ps. Amanda har idag varit superduktig och hjälpt mig både dammsuga och torka golv. Vad hon växer av att få hjälpa till! Ds.

Kraaaaaam

Vårtecken

Just nu kan det kännas som att våren är långt borta och det är den nog också. Men idag såg Amanda och jag att ett tecken som visar att det går åt "rätt håll". Jo, gatlysena släcktes redan vid 07:15! För en månad sen släcktes de precis när vi kom fram till förskolan dvs 08:00. För visst är det lättare att hitta orken när det är ljusare ute!

Har haft en bra helg i Skrika. Tog fram en spark som Amanda fick åka på och det var jättekul tyckte hon. Hampus får fortfarande ligga som en liten kåldolme i vagnen och skumpa fram. Tyvärr har jag inga bilder på detta då kameran är urladdad.

KRAM!

Trevlig helg!

~TREVLIG HELG!!~

Lugn fredag

Igår och idag har Amanda varit hemma från förskolan. Det började med irriterade ögon som nu har övergått i en ordentlig förkylning. Tanken är att vi skulle åka till Skrika och vara där över helgen, men vi får se hur dagen blir, känner själv att det killar i halsen.

Det blir att rita, leka med lera, pussla och mellan varven blir det nog lite tv-tittande;). Men så får det vara när man inte är riktigt pigg.

Kram

Lurad på ett gympapass

Lyckades locka hit brorsan för att se till barnen medan jag skulle skotta borta ALL snö som kommit under dagen. I samma stund som jag öppnar ytterdörren för att släppa in bror, så viftar vår granne med snöskyffeln utanför och undrar om det är ok att han skottar på vår uteplats samt utanför staketet. Detta är första gången på de 6 år vi bott här som det hänt (inget illa menat) och jag har då lurat hit brorsan samt var taggad till tusen att få ett riktigt träningspass. HAHA! (Tack grannen:))

Det får bli gympalusten i kväll istället.

So long!

Besök hos Doktorn

Idag har Amanda och jag varit hos doktorn för Amandas räkning. Det var en koll att hon mår bra efter refluxoperationen som gjordes i maj-08. För att förbereda henne inför mötet med läkaren så har vi läst en liten bok som heter "Miranda hos doktorn" och pratat om att man måste gå till läkaren ibland och att de måste få lyssna på hjärtat, ta blodtryck och sticka i fingret. Detta pratade vi om senast igår kväll när hon tog på sig sin pyjamas. Utan att jag tänker på det börjar jag att klia mig på armen. "Mamma?, ska doktorn klia mig på armen också? sa Amanda med stora oroliga ögon som om det var minst lika hemskt som ett stick i fingret =).

När vi idag hade parkerat vid sjukhuset tänkte inte Amanda på att bilen bredvid stod nära så hon går rätt in i bilens sidospegel. DUNK! och börjar såklart att gråta. Detta börjar bra tänkte jag och försökte blåsa bort det onda. Hon glömmer strax bort att gråta när hon ser det "stora" sjukhuset. Vi trampar in och hittar till slut rätt. Amanda får syn på lekrummet som är fullt med spännande grejer och när hon precis ska gå in kommer en sköterska och undrar om det är Amanda som har kommit. Amanda nickar blygt och hänger med utan protester in i Ior-rummet för att mätas, vägas och ta blodtryck. Allt går som en dans och Amanda är på glatt humör. Därefter får vi gå till lekrummet en stund innan läkaren ska kalla in oss. Jag börjar pusta ut och tänker att detta ska nog gå bra. MEN som jag aldrig lär mig får man inte pusta ut innan allt är klart. För det som händer är att när läkaren kommer, så är hon mitt uppe i att upptäcka alla spännande leksaker och VILL ABSOLUT INTE FÖLJA MED! Med lite lirkande att hon får ta med en leksak hänger hon trumpet på. Nu ska vi in i Nasse-rummet, men det är inget som lättar upp stämningen utan det är Lotta-på-Bråkmakargatan minen som råder.

Den kvinnliga läkaren pratar och frågar om ditt-och-datt, men det blir lite galet att hon bara pratar bara med mig och bryr sig inte speciellt om Amanda. Så när hon helt plötsligt utbrister att nu ska hon lyssna på Amandas hjärta och klämma på magen är Amanda inte alls med på noterna så hon börjar gallskrika och åla sig ur min famn och jag känner mig helt handfallen. Jag gör ett lirkförsök, men det är helt lönlöst hon är helt vansinnig så läkaren ger sig.

När de sedan vill ha ett urinprov, så var det dags för operation kissa-i-mugg. Men trots att dockan kissar i en mugg så vägrar Amanda. Jaja tänker jag, bara hon sätter sig på toaletten så ordnar det sig säkert. Hon sätter sig men får panik när hon ser muggen så jag lyckas endast med att få ett par droppar innan en gallskrikande Amanda hoppar av toaletten. Pustande frågar jag sköterskan om det räcker och vi hoppas på det för hon skulle skicka iväg det iallafall. Men... den spännande historien är inte slut här...

De ville även ha ett blodprov och jag hade i det läget gett upp det för denna dag då jag kände mig mentalt slut. Men när Amanda utbrister att det fanns en intressant grej hon tidigare sett i cafeterian ser jag min chans att slippa åka till sjukhuset en gång till och kör det tacksamma föräldratrumfet muta-sitt-barn-är-ok-ibland-knepet. Så Amanda är tapper i labrummet men blir såklart ledsen när sköterskan stuckit henne. Men mest tror jag det var för att hon blev förvånad att det gjorde ont, för flickan Miranda i boken fick en spruta och på henne gjorde det inte alls ont. Men när plåstret med elefanter sattes på fingret och hon fick välja en liten sak torkade även dessa tårar.

Så efter detta äventyr var vi båda helt slut för allt tog en timme längre än vad jag hade beräknat. Är otroligt tacksam för att sjukvården finns, men det bästa är att slippa den.

God kväll önskar Trötter =)