Operation avslutning

Jaha, nu är operation och skolavslutning avklarat. Pust! Amanda var superduktig på sjukhuset. Hon tog medicin och lugnande utan att blinka. Det var lite värre när hon första gången vaknade efter narkosen. Då tjöt och tjoade hon och skulle HEM! Det hjälpte inte att jag vaggade henne i famnen och talade lugnt och stilla. Jag bara kände hur irriterad hon var när hon spände hela kroppen och tjöt: "Jag viiillll heeeem"! Sköterskan fick ge henne ytterligare lite lugnande och då somnade hon gott om och humöret var ett helt annat nästa gång hon vaknade.

Skolavslutningar är fina, vackra och stämningsfulla men ändå på något sätt vemodiga. Det är skönt men lite sorgligt att säga hej då till det gamla som man byggt upp under ett läsår. Så nu håller jag på att flytta på jobbet från en lokal till en annan med nya utmaningar i sikte. Det ska bli jättespännande!

Nu bär det av ännu en helg till stugan. Denna gång hänger brorsan med och det ska bli superkul!

Trevlig helg!

Hampus ordförråd och Amandas säärlek

Här är det en stund av mys, det är inte alltid så här fridfullt...

Några citat som sägs minst en gång om dagen av vår lille herre : "Dumma mamma, dumma pappa, dumma Tanta" (hans uttal för Amanda).

"Titta Pippi Longpump. Äta plätta." (Pippi lagar plättar vid något tillfälle)

I en bok som Amanda fick i födelsedagspresent är det en bild på hur vårt skelett ser ut. Hampus pekar och säger med hes mörk röst: "Doodalla". Brevid är det en bild som visar hur våra muskler är uppbyggda. Då pekar Hampus på den och säger "Doodalla inte".

När han är törstig vill han ha "bljök" och "tapt". I stugan konstaterade han att det fanns mycket "bygg". Vid ett tillfälle kröp det en ganska stor spindel på köksgolvet i stugan. Amanda kröp upp på köksbänken och Hampus tryckte sig tätt intill en stor möbel i det avgränsande rummet med en orolig blick på krypet på golvet. Vad är det undrade jag. "Pindel. dädd".

Amanda är "sär" enligt henne själv i stor-Emil på förskolan. På frågan varför han kallas så är att han är den äldsta Emil på förskolan. Hon får en sån där fånig gullig min när hans namn nämns. "Di barna, di barna" som di sa förr.

De blir stora för fort.

God natt!

Kort uppdatering

Vem är gladast?

Men hjälp, det är nästan så jag glömt bort hur man gör ett inlägg. Har både saknat och inte saknat min blogg. Har velat uppdatera den vid några tillfällen, men inspirationen har inte funnits för orken och tiden har inte funnits. April och maj är i klarhet de mest stressiga månaderna för en lärare och i år har det inte varit mindre för min del, då delar av min tjänst drastiskt ändrades. Men nu är det nästan rott iland och jag är stolt över vad jag åstadkommit.

Har spenderat de två sista helgerna i stugan och jag mår så bra där! All stress bara rinner av för där är man "back to basic". Ingen tv, ingen dator, I just love it. Den som hade svårast att smälta att det inte fanns någon tv på landet var Hampus. Hans favoriter är numera Pippi och Emil (och Amanda förstås). Han tittar en liten stund varje dag på någon av dessa filmer. Så han blev mycket besviken när han inte kunde få titta på "Pippi Lompump" eller "emi". Men han älskar även att vara ute så det glömdes ganska fort.

Är nervös inför onsdagen för då är det dags för Amanda att operera öron + polyper. Det ska inte vara något större ingrepp, men hon ska sövas och mina minnen från förra gången är inte allt för roliga. Hoppas bara det går vägen och att det inte blir några tråkiga följder av ingreppet.

Nu är det dags för sängen då en ny arbetsvecka med skolavslutning väntar!

TJO!