En riktig livsnjutare....Mister BusÄr nu i Figeholm och firar mamma på hennes stora dag. Eller rättare sagt firade vi henne igår med hembakad pizza som huvudrätt och räkor & kex som kvällsvickning. Hon fick en present redan i somras, en Shaktimatta, då hon ibland har problem med ryggen. Pelle som är en flitig användare tycker att den är helt fantastisk. Och ja, även mamma är nog ganska såld på dess magiska kraft, tom min pappa som är skeptisk till allt som är "flummigt" testade den när han hade ont i en axel och tyckte att det hjälpte. Sedan om hjärnans psykologiska kraft har någon inverkan får experterna tvista om, men huvudsaken är väl att man själv mår bättre...?
Nu till det tråkiga faktum att datafirman som kollat vår dator har konstaterat att det finns inget att göra för att rädda den. Så som jag tidigare sagt är alla 1000-tals bilder vi tagit det senaste 1½ året borta, förutom de som vi har kvar i kameran. Vi brukar att framkalla de finaste korten med jämna mellanrum, men sedan Hampus föddes har vi inte kommit till det så de enda korten vi har från när han är nyfödd är de som finns på bloggen... Surt:(
På fredag blir det IKEA för vår del då det nu är bestämt (dvs jag har bestämt;)) att det ska in en ny garderob i vårt sovrum. Vi har haft en ganska stor garderob innan som slukat mycket kläder, men den hade så stora hyllor att när man staplade högar av kläder och sedan skulle ha något längst ner så rasade hela högen och det blev oordning. Så nu har jag tröttnat att inte ha någon struktur på mina egna kläder så jag började att kolla på Ikeas hemsida där man helt fantastiskt kan testa sig fram och bygga ihop sin egna garderob. Jag hade velat ha garderoben ända upp till taket för att utnyttja allt utrymme, men det felade 2cm....aaaarggghhh. Men lösningen är att ha lådor uppe på garderogen där man kan förvara t.ex. sommarkläder, så det ordnar sig som det oftast gör.
Mitt liv är nu inne i en period(småbarnsår) där allt rullar på i hög hastighet, man försöker att ta vara på dagen med barnen och familjen. Dvs. leka lite, lära dem lite (hihi pedagogik), passa på att umgås med mormor och morfar osv, osv. Och utöver det försöker man ta hand om sig själv, i mitt fall handlar det om fysisk aktivitet ca 1 timme varannan, var tredje dag. Detta gör att vissa saker kommer lite till korta, t.ex mina vänner. Jag hoppas att de som är mina vänner vet och förstår att jag bryr mig om dom och tänker på dom OFTA, MEN att ett telefonsamtal inte alltid är det lättaste att få till. Jag vill ha lugn och ro omkring mig för att komma till att sätta mig i telefonen och det är det hemma oftast efter klockan åtta, MEN då kanske jag är så slut i huvud och kropp att jag BARA orkar att krypa upp i soffan och slötitta innan man ramlar i säng vi nio- halv tio. Visst ska man vårda sina vänner, för vad är man utan dem? Men vänner innebär även för mig att de har förståelse för att mitt liv ser ut så här just nu. Och skulle någon verkligen känna sig förbisedd hoppas jag innerligt att den tar det med mig för det är verkligen inte meningen. Så TACK alla fina personer som finns i min närhet! Vad vore jag utan er?
Nu har jag varit djup så att det räcker och blir över ;) KRAM på er!
