Denna vecka har varit jobbig och upp-och-ner vänd. Hampus har sovit illa ALLA nätter pga av hosta, hosta och hosta. Amanda hade ont i magen hela måndagen (vi var på vårdcentralen en sväng, men skulle avvakta då hon haft ont endast en kortare tid), större delen av tisdagen men det lugnade sig på kvällen så på onsdagen fick hon gå till förskolan. I går (torsdag) skulle Hampus på 1-års kontroll och det visade att han tappat i vikt, ett hekto på en månad och då låg han nästan på minus innan. :( När jag stänger på mobilen har Amandas fröken ringt och talat in att Amanda mår dåligt och har jätteont i magen. Jag hör hur hon gråter i bakgrunden och det knyter sig inombords och jag börjar ana att något inte står rätt till. Svärmor hjälper mig att kontakta sjukvården och vi får komma till akuten här i O-hamn. Jag laddar för att med näbbar och klor övertyga dem om att det är något fel (pga av att vi tyvärr mött mindre duktiga inom den arbetskåren förut).
Så skulle vi kämpa med ett urinprov ännu en gång och jag är så j***a trött på att hålla på med det. Doktorn på akuten (duktig sådan;))skickar oss till Västervik för undersökning då de inte gör dessa magundersökningar i Oskarhamn längre. Jaha, då var det bara att åka hem en kort sväng, pussa på Hampus, kasta i sig en smörgås (det grymma var att Amanda var sååå hungrig men var tvungen att fasta, försökte smussla med smörgåsen, det gick sådär) och åka norrut. Som tur var sov Amanda hela vägen så jag kunde koncentrera mig på bilkörningen. Väl på akuten i V-vik får vi vänta lääääänge och tiden kändes inte kortare för att Amanda var 10 minut fick smärtattacker i magen och inte visste hur hon skulle ligga/sitta eller stå när det gjorde ont.
Doktorn vi träffar där säger nästan genast att han misstänker att hon har drabbats av Invagination, dvs en del av tunntarmen har "vikt" in sig eller följt med in i tjocktarmen. Har aldrig hört talas om detta innan, men tydligen förekommer det ganska ofta på barn mellan ett halvt år och fyra år. Så vi fick bege oss till röntgenavdelningen där de genomförde tre olika slags röntgen varav den sista skulle kunna hjälpa tarmen tillbaka till sitt rätta läge. Den sista undersökningen var verkligen hemsk, Amanda grät och skrek att hon inte ville, men det var självklart ett ont måste. Vid det här laget var jag mör i kroppen och huvudet av alla intryck, oro, hunger, trötthet att jag kände mig helt vimmelkantig.
Det positiva var att de lyckades att få tillbaka "vecket", så efter undersökningen var hon som vanligt igen :). Så det blev att sova i Västervik inatt, men det var ok med vissheten att Amanda blivit hjälpt och inte hade ont mer. Så Hampus födelsedag IDAG har inte blivit som jag tänkt, men huvudsaken är att barnen är friska (ok Hampus är jätteförkyld, men det är en bagatell i jämförelse). Fira det gör vi i morgon istället.
Så nu är det en JÄTTEtrött mamma som ska krypa till kojs efter all självömkan;)
I morgon är det prinsessans födelsedag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar