Oj vad det snöar! Än så länge är jag inte trött på snön, men i morse när jag hurtigt tänkte att gå till Amandas förskola jublade jag väl inte precis när snön började falla med stora blöta flingor då vi kom ut. Men jag orkade inte baxa in vagnen med den skrikande Hampus för att sedan ta bilen med den igenfrusna dörren där han sitter placerad. När vi närmar oss förskolan inser jag att det är nog inte plogat på innergården...mycket riktigt det ligger ett tjockt täcke med snö med endast några fotsteg som avslöjar att någon levande varelse har gått där innan. Är då tacksam över att ha en vagn från 1987 med stora hjul som klarar av snöiga förhållanden. Fröknarna tittade nyfiket genom fönstet och undrade nog vad det var för ufon som var ute och gick. Efter att ha snöplogat mig fram och lyft Amanda från snödrivorna tre gånger var vi äntligen inne, jag högröd i ansiktet, pustande och frustande. En mamma vars dotter även hon heter Amanda kommer i fatt oss säger skrattande: "Hehe, det har inte gått så bra för er va´?" Men jag som inte vill erkänna att det minst sagt är idiotiskt att gå med små barn i detta väder försöker se superglad ut: "Jo, men det fungerade över förväntan, hehe"
Har haft ett par underbara dagar i Skrika med snöiga promenader och eldning i öppna spisen. Vi grillade korv i spisen och det var ett äventyr för Amanda. Det snöade så pass när vi skulle hem igår kväll, så vi var glada att vi kom hem helskinnade. Ikväll blir det föräldragruppsträff, det är två månader sedan vi sågs, det ska bli jättetrevligt!
TJOLAHOPP!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar