En treårings vilja är fantastisk...oftast;)

Testar farmors glasögon

Nästan hela familjen Jansson (Charlie fattas) på deras fina bröllop-06

Nu är det redan torsdag igen, inget fel med det då det än så länge innebär helg för oss. Men måste bara ännu en gång konstatera att dagarna rullar på i hög hastighet och verkar inte vilja sakta ner det minsta. Var igår med Amanda hos tandläkaren för treårskontroll. Hampus var faktiskt med och jag hade målat upp ett hemskt scenario där Amanda grät för hon var rädd samtidigt som Hampus grät för att han var trött. Och att tandläkaren skulle sucka frustrerat och undra varför jag hade med en bebis till en treårskontroll. Men som det oftast blir när jag målat upp den fule på väggen så blev det inte så. Amanda ville sitta i mitt knä för det var lite läskigt att tjejen ville titta i hennes mun med en spegel. Så jag la Hampus på en filt på golvet med ett par leksaker och han var helnöjd! Amanda hade inga hål och hennes framtänder såg bra ut, men det som påpekades och som vi är mycket medvetna om är hennes "sneda" bett till följd av nappanvändandet. Hon har den endast på natten när hon ska sova och så fort hon har somnat in ordentligt så ramlar den ur så hon har den inte mycket alls, men nu måste vi ta det stora steget och lämna napparna till dåtiden. För mig känns det jättetufft då Amanda verkligen älskar sin napp och hon blev självklart mycket ledsen när jag pratade med henne om att snart måste hon säga hejdå till dem. Men nu handlar det om en bearbetningsfas som vi får ta sakta men säkert. Får se om tomten vill ta hand om hennes nappar???

Förutom detta har Amanda nått en kulmen av trots under den gångna veckan. Hon lyckas verkligen att trycka på de rätta knapparna för att "reta" mig och det är nog ungar suveräna på. Försöker vara lugn i det längsta, men ibland tryter tålamodet och jag känner mig som en usel mamma. Samtidigt tycker jag att det är sunt att man har diskussioner (om man nu kan kalla det diskussion med en treåring, men ok utifrån hennes förutsättningar) och visar att man kan bli arg, ledsen, frustrerad och att allt är lika ok om man kramas och blir sams efteråt. För samtidigt som jag ibland känner att jag håller på att bli galen är jag SÅ stolt över Amanda när hon säger ifrån och visar sin personlighet. Det ger mig trygghet inför framtiden att andra människor inte kan sätta sig på henne hur som helst utan då kommer hon förhoppningsvis att fräsa ifrån.

Hade en mycket trevlig kväll igår med besök av familjen Jansson. Det är så härligt att få prata med någon annan vuxen samt att få skratta av sig åt vardagens små och stora bekymmer. Amanda lekte med 5-åriga Ina så hon blev helt rosig om kinderna, härligt! Efter de hade åkt så hann vi få på henne pyjamas och borsta tänderna, men sedan slocknade hon efter två minuter på soffan - helt slut var hon men helnöjd.

Tjo o KRAM!