Brorsans present till mig:)

Nedan är ett utdrag från brorsans blogg, han har tillägnat mig en dikt. Tack Roffe för ett gott skratt:)!


Congratzzz Siz
Grattis på födelsedagen Maria Christina Elizabeth Readhead syrran Sjöberg-Erixzzon.

Tänk vad tiden bara flyger förbi
för några år sedan hade du varken man eller barn - du var fri
Äh tänker du, jag är så lycklig jag kan bli
Och i telefonen säger du alltid hihihihihihihi

Du har lämnat tonårs och ungdomslivet därhän
Men det stoppar inte dej från att vara frän
Du har fortfarande tid att göra allt du vill göra
Men skynda dej nu medans du fortfarande kan se och höra

1979 var ett bra år på det veset
För enligt mamma och pappa kom då det stora hunnefeset!
Och du har ju växt upp och blivit någolunda vetti
För ett retarderat mongo ska vara glad att få fylla tretti!

~ 30 år ~

Den här dagen för 30 år sedan 18:16 föddes lilla jag på Oskarshamns sjukhus. 3600g tung och 53 lång. Stackars mamma gick över tiden med 16 dagar, för jag var beräknad till pappas födelsedag den 14 oktober. När jag var liten brukade jag i mitten av september skriva en "räkna-ned-till-födelsedagenlista" och det gick sååååå långsamt för man ville bara bli ett år äldre. Nu får det gärna sakta upp ett tag, för i år hann jag inte ens räkna till ett förrän vi nu är framme. Vi har ätit lunch på stan och om ett par timmar kommer lite släkt.

Amanda har varje gång vi gått förbi stans godisbutik suktat efter en stor klubba och idag blev den inhandlad. Den lär hon ha att slicka på ett bra tag för diametern är nästan lika bred som hennes ansikte;).

HA EN TREVLIG HELG och spöka lugnt;)!

Barns härliga ursäkter

Jag brukar hämta Amanda vid elva på förskolan varje dag och då är hon jättehungrig vilket oftast resulterar i ett mindre glatt humör. Idag var hon småirriterad och när vi kommit in i hallen så åker diademet i golvet när hon tar av sig mössan. Amanda stampar då ilsket på diademet med stöveln (som tur var höll det). "Vad gör du?", frågade jag argt. Amanda ser då lite skamsen ut och börjar sedan gråta och springer fram till mig: "Maammmaaa, det var foten som trampade på diademet!" "Jaha", svarar jag med skrattet bubblande inombords, "men vem styr din fot då?" Det kunde hon inte svara på. Vi tog efter lunchen en promenad in till stan vilket var skönt men det är segt innan man har bylsat på barnen ALLA kläder samt sig själv. Vi skulle hämta Hampus pass, men då polisen hade lunchstängt blev det en sväng till Inhouse där jag spanat in ett par örhängen i serien "Miss Dee"(se ovan). Jag sa då till Amanda i förebyggande syfte (absolut inte tjatig;)) "Du får inte röra något i affären BARA titta." Amanda svarar då: "Men armen kanske tar på något". Åter igen frågar jag henne vem som styr hennes hand och hon menade bestämt att det var inte hon i allafall.

Detta påminner mig om en historia som har berättats för mig många gånger och detta var nog en av min morfars favorithistorier. Jag brukade spendera mycket tid hos mormor och morfar då de endast bodde några hundra meter från oss. De hade en övervåning där det fanns många intressanta grejer att leka med. En av dem var en gammal borste med skaft som mormor nog använde när hon torkade golvet. Jag minns inte helt säkert för jag var endast 4 eller 5 år, men den var nog en mick eller så skulle jag låtsas att städa (för då var det ju kul;)). Hur som helst så svingar jag in den i deras lampa som hänger över deras vardagsrumsbord så att ena kupan går sönder. Hjälp vad rädd jag blev minns jag. När morfar frågade varför jag hade gjort så sa jag: "Det var inte jag, det var borsten!" Det jag minns mycket tydligt var att jag tyckte att det var en jättebra ursäkt som höll, för visst var det borsten och inte jag som hade haft sönder den där lampan. Ja, ur ett barns perspektiv var det ju rätt och så är även Amandas ursäkter.

Hej svejs, grus och gnejs

3 dagar kvar...

Det fina armbandet med hjärtan fick jag igår av min kusin som för tidig födelsedagspresent (TACK!!!) och halsbandet har jag gett till mig själv som present med barnens namn på.

Dessa vackra röda rosor stod på vardagsrumsbordet när jag och barnen kom hem från gårdagens träff med föräldragruppen. Amanda och jag fick dem tillsammans, hon på sin namnsdag och jag som födelsedagspresent.

Nu är det alltså bara tre dagar kvar tills jag lämnar 20-talet och blir hela 30 år. Ja, när jag var 18 kändes de som var 30, tråkiga och sega. Tycker jag det nu??? NÄÄÄÄÄÄÄÄ, såklart inte! Jag har aldrig varit roligare;) Skämt åsido, det är ju förstås vad man gör det till. På lördag är det den stora festen som ska utspela sig på The BIG BANG och det ska bli jätteskojigt. Förutom några få, så kommer våra närmsta kompisar och släktingar att närvara. Till er som inte är med oss fysiskt lovar jag att jag ska lazra, dansa och bowla för er med för på lördag ska tanten röra på sig som aldrig förr;).

Snart blir det klädshopping till på lördag!!

TJOHO!

Ihhhh, vad det killar när pappa pussar mig i nacken

Gullefjun 1 och 2 uppklädda på pappas födelsedag

Igår fixade vi pass till Hampus för nu är det bara 27 dagar kvar tills vi ska åka. Det intressanta är att detta pass är giltigt 5 år och hur lik denna bild kommer han vara om 4 år??? En av damerna som hjälpte till vid fotograferingen skramlade med en nyckelknippa för att han skulle titta "rätt", men det innebar att han såg ut som en liten fågelunge som tittar i vinkel uppåt med öppen mun. Så nu har vi två pass på våra barn där de ser lika frågande ut båda två. Hihi. Det känns som att barnens pass lika gärna kunde vara utan fotografi när de inte är speciellt lika verkligheten och blir det mindre med tiden. Idag har Pelle haft projekt att montera upp sin present på väggen i vardagsrummet. Försökte att ta bilder på detta, men de blev inte bra så jag får återkomma med det. Eller så får ni komma hit och kika ni som har möjlighet och lust....hihi.

Dags för slappande i soffan framför teven!

GoodBYE !

En treårings vilja är fantastisk...oftast;)

Testar farmors glasögon

Nästan hela familjen Jansson (Charlie fattas) på deras fina bröllop-06

Nu är det redan torsdag igen, inget fel med det då det än så länge innebär helg för oss. Men måste bara ännu en gång konstatera att dagarna rullar på i hög hastighet och verkar inte vilja sakta ner det minsta. Var igår med Amanda hos tandläkaren för treårskontroll. Hampus var faktiskt med och jag hade målat upp ett hemskt scenario där Amanda grät för hon var rädd samtidigt som Hampus grät för att han var trött. Och att tandläkaren skulle sucka frustrerat och undra varför jag hade med en bebis till en treårskontroll. Men som det oftast blir när jag målat upp den fule på väggen så blev det inte så. Amanda ville sitta i mitt knä för det var lite läskigt att tjejen ville titta i hennes mun med en spegel. Så jag la Hampus på en filt på golvet med ett par leksaker och han var helnöjd! Amanda hade inga hål och hennes framtänder såg bra ut, men det som påpekades och som vi är mycket medvetna om är hennes "sneda" bett till följd av nappanvändandet. Hon har den endast på natten när hon ska sova och så fort hon har somnat in ordentligt så ramlar den ur så hon har den inte mycket alls, men nu måste vi ta det stora steget och lämna napparna till dåtiden. För mig känns det jättetufft då Amanda verkligen älskar sin napp och hon blev självklart mycket ledsen när jag pratade med henne om att snart måste hon säga hejdå till dem. Men nu handlar det om en bearbetningsfas som vi får ta sakta men säkert. Får se om tomten vill ta hand om hennes nappar???

Förutom detta har Amanda nått en kulmen av trots under den gångna veckan. Hon lyckas verkligen att trycka på de rätta knapparna för att "reta" mig och det är nog ungar suveräna på. Försöker vara lugn i det längsta, men ibland tryter tålamodet och jag känner mig som en usel mamma. Samtidigt tycker jag att det är sunt att man har diskussioner (om man nu kan kalla det diskussion med en treåring, men ok utifrån hennes förutsättningar) och visar att man kan bli arg, ledsen, frustrerad och att allt är lika ok om man kramas och blir sams efteråt. För samtidigt som jag ibland känner att jag håller på att bli galen är jag SÅ stolt över Amanda när hon säger ifrån och visar sin personlighet. Det ger mig trygghet inför framtiden att andra människor inte kan sätta sig på henne hur som helst utan då kommer hon förhoppningsvis att fräsa ifrån.

Hade en mycket trevlig kväll igår med besök av familjen Jansson. Det är så härligt att få prata med någon annan vuxen samt att få skratta av sig åt vardagens små och stora bekymmer. Amanda lekte med 5-åriga Ina så hon blev helt rosig om kinderna, härligt! Efter de hade åkt så hann vi få på henne pyjamas och borsta tänderna, men sedan slocknade hon efter två minuter på soffan - helt slut var hon men helnöjd.

Tjo o KRAM!

Grattis Pelle!

091020

GRATTIS älskling på födelsedagen!

Idag är det näste på tur att fylla år i vår familj. Vår släkt har lyckats att samla merparten av födelsedagarna i september och oktober. Härefter är det endast en födelsedag kvar i år och jag undrar vem det kan vara...stay tuned;)

KRAM!