Snarkdonnan

Väcktes klockan halv 6 i morse utav enorma snarkningsljud... Nä, det var inte Pelle utan lilla Amanda som täppt i näsan och på rygg åstadkom hemska ljud.

Vi fortsätter att kämpa med Amanda och hennes medicin ett par dagar till. Hoppas nu att hon inte behöver något mer efter fredag, för jag orkar inte med denna psykiska terror varje gång medicinen ska tas. Den kväljer henne så hon har kräkts ett par gånger och hon börjar gråta så fort hon ser medicinsprutan och jag klandrar henne inte...

Ikväll blir det en liten joggingrunda vid Scania.

KRAAAAM!