Dan före dopparedagen

Så här fick Hampus sova middag vid poolen och det fungerade bra.

Utsikt från balkongen

Amanda tar det lugnt på balkongen

Hampus gillar restaurangen

Jaha som sagt då är vi hemma igen och njuter av det svenska vintervädret! Men måste erkänna att när vi på Arlanda i lördags kväll stod och väntade på en taxi till vårt hotell i -14 grader, då var vi inte såååå glada. Det var 24 grader när vi lämnade Las Palmas... Sammanfattningsvis har vi haft en underbar semester med lata dagar vid poolen (oftast). Det var inte så lätt att vara med Hampus på stranden för han är en mästare på att stoppa ALLT i munnen. Visst vi lyckades alla 5 att vara sjuka på något sätt, men det blir väl så under en lång semester. Eva var dock den som hade det värst med luftrörskatarr, magproblem, bet av en tand, lagade tanden, lagningen lossnade + att hon fick tjafsa med Fritidsresor hit och dit. Som tur var hade vi alla en sjukförsäkring.

Amanda har under dessa veckor kommit in i en enorm trotsperiod. Min älskade Manda som (oftast;))brukar vara lugn och lyssna, har nu ibland förvandlats till ett litet monster (observera att min lättsamma ton;)) och gör precis TVÄRTEMOT. Säger jag gå till vänster, går hon till höger osv. Hon räcker ut tungan och lägger armarna i kors och sätter näsan i vädret. Ena stunden börjar jag nästan skratta (men jag gör det inte), medan andra stunden bara kokar det i mig för hon lyckas att trycka på "rätt" knappar. Hon känns som en minitonåring...Hmm hur ska det bli om 10 år...? MEN annars är hon otroligt härlig med att ge komplimanger på passande ställen så att man blir helt till sig. "Vad fin du e mamma", säger hon ibland och då är allt tråkigt glömt (hehe, lättköpt mamma tänker ni).

Hampus har fått upp sin andra tand och har kommit in i sin första period av separationsångest. Detta innebär att det är inte populärt att jag rör mig utom hans synfält utan helst vill han vara i famnen. Det är iof inte konstigt då han mestadels suttit i babybjörnen utomlands då vi inte haft någon vagn till honom.

Jag har lyckats med att skriva en resedagbok på hela resan. Detta för att ha ett minne därifrån då fotografier berättar en hel del, men inte allt. Amanda har sagt många roliga saker och jag kommer att berätta en del när det passar sig. Nu ska jag åter packa ihop saker (men inte i samma mängd som tur är) för ikväll styr vi kosan till Figeholm och mina föräldrar.

KRAM!